- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
292

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ett nytt kapitel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kistor två; tält, sofdon och männens pick och pack blef
några bördor; alla de öfriga djuren skulle lastas med ris,
korn och tsamba. Vi medtogo också 25 får från Tanksi.
Natten till den 3 december hade vi — 23,4°. På mor-
gonen den 4 packades hela bagaget och bars af kulis
ned genom dalen till Schejok. Mina båda tältkistor buros
af två verkliga björnar till karlar. Djuren buro blott
sina nya packsadlar. Den ena gruppen efter den andra
bröt upp, och till sist var jag ensam kvar. Då gaf jag
min trogna reskamrat Robert ett duktigt handslag, tackade
honom för hans ovärderliga tjänster, hans ärlighet, ku-
rage och tålamod, bad honom hälsa missionärerna, doktor
Neve och det varma Indien, tog likaledes afsked af den
hederlige Rub Das och af alla de andra, satt upp i min
nya ladakisadel på min trogna hvita häst och red, åt-
följd af Anmar Dju, ned mot Schejoks dal. Jag var då
den sista af vår ursprungliga karavan och omgifven af
män, som för mig voro fullkomliga främlingar. Men äfven
jag var en främling för dem, och de hade icke en aning
om de vilda äfventyr, mot hvil-ka jag nu ämnade draga
åstad med dem. Blåsten var dock alltid densamma, och
samma stjärnor som förr skulle alltjämt tindra i tysta,
kalla tibetanska nätter. Alldeles ensam skulle jag därför
icke bli.
Det ar föga mer än en mil till Schejok, och dock
behöfde vi nära åtta timmar för den biten. Sex gånger
har man att korsa älfven, som redan strax nedanför Drugub
skär sig djupt in i en trång hålväg mellan granit- och
gneisklippor. Första passagen var lätt, där hade floden
frusit i natt, och på en sandad gångstig kommo vi öfver,
ehuru isen knakade. Vid den andra passagen var floden
öppen, men bred och grund och iskanterna sandade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free