- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
295

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ett nytt kapitel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295
och balanserade mellan försåtliga, rundslipade block i
, flodens botten. En af dem, en äldre man, fick kramp,
då han kommit halfvägs och kunde ej ta ett steg till.
Ett par behjärtade ynglingar kastade sig i floden och
halade honom i land. Ett par mulor, som hvarken med
lock eller pock kunde förmås att gå i älfven, måste dra-
gas öfver med rep. Själf hade jag en lots framför min
häst, som blef våt till halfva sadeln. Man måste där-
för draga upp benen så högt som möjligt, och i den
positionen är det inveckladt nog att hålla balansen, då
* hästen gör de mest oväntade kovändningar bland blocken.
Männen hurrade så att det rungade, när jag kommit hel-
skinnad öfver det sista vadet, och sviterna af mitt fotbad
neutraliserades vid en sprakande brasa. Hvarje man, som
darrande, drypande och blåfrusen kom öfver, fick ge-
nast slå sig ned vid elden. Jag kunde icke fatta att de
icke totalt förfröso.
Så redo vi i skymningen upp och ned öfver bran-
terna, och det var kolmörkt innan vänligt flammande
eldar angåfvo närheten af Schejoks by. Kring dem sam-
lades vi i tur och ordning och njöto af värmen. Själf
$ kunde jag knappt undertrycka den tanken, att om nu
några förföljare sökte mig från den engelska sidan, skulle
de åtminstone få sig ett svalkande bad innan de fingo
fatt i mig.
På natten hade vi blott — 9,2°, men så befunno vi
oss också på endast 3,769 meters höjd. Den 5 december
rastade vi i Schejok för att djurens packsadlar skulle hinna
torka och de själfva få hvila ut efter en hård dag. På
kvällen hade männen afskedsfest — Schejok var den sista
4 byn i Ladak. Så fort trummorna och flöjterna kalla,
komma alla traktens kvinnor och flickor till dans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free