Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ett nytt kapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
redan slagit sig ned och skickat bud till Nubra för att
få transporthjälp, enär flera af deras hästar dött.
Så länge bete fanns borde vi taga saken lugnt och gå
i korta marscher; snart nog skulle det upphöra, och då
kunde vi raska på. Vi hvilade alltså öfver en dag, och
därunder kom köpmannen Muhamed Rehim från Khotan
tågande med sin karavan. Han stannade blott en timme
vid Dung-jejlaks oas — han längtade ned till varmare
trakter och var glad att hafva Kara-korum-passet bakom
sig. Han rådde mig enträget att vänta till våren, ty på
passet låg snön djupare än vanligt. En af hans karavan-
män kom och skänkte mig en näfve torkade persikor.
»Känner sahib igen mig?» frågade han. »Ja visst, det
är ju Mollah Schah!» Den hedersmannen, som nu var
57 år och fått mera grått i skägget, hade icke besökt
sitt hem i Tjertjen sedan han på våren 1902 lämnade
min tjänst. Hvilket underligt vandrarelif de föra, dessa
asiater, fullt af släp och arbete! Han bad enträget att
få tjänst hos mig — jag tyckte att han borde vara glad
att få gå ned till Ladak, i stället för att genast vända om
till det otäcka passet midt i smällkalla vintern. Det hade
nog varit trefligt àtt ha en gammal bepröfvad reskamrat
med sig; men nej! han passade icke i mitt lag af Ladaki-
män. Mollah Schah uppmuntrade oss med att en stor
karavan från Khotan förlorat 52 hästar på passet och
måst öfvergifva det mesta af sina varor.
Ingen af mina tjänare hyste ännu en misstanke om
mina verkliga planer. Så länge vi voro inne på stora
vintervägen till Ost-Turkestan, måste alla tro, att Khotan
var vårt mål. Detta medförde också den fördelen att
alla som vi mötte skulle berätta i Ladak att de sett oss på
stora vägen; det skulle icke finnas rum för misstankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
