- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
318

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. På världens tak

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318
öknens sandhaf. Bakom oss slingrade vår väg som en
krithvit linje i den hvita snön och framåt var allting snö-
höljdt. Djuren bundos ihop så tätt som möjligt och
fingo på aftonen korn.
Sedan dagens arbete var utfördt, tände jag två ljus
- eljes hade jag blott ett, och radade upp mina för-
äldrars och syskons porträtt på en af kistorna, liksom
förr så många jular i Asien. Klockan 1/29 gick månen
upp härligt grann öfver bergen i ONO, och klockan nio
hade kölden sjunkit till — 27,1°. I tältet kunde jag icke
få upp den öfver — 20°, och händerna blefvo så valna,
att jag icke kunde hålla i en bok, utan måste krypa
till kojs, och det var nog det bästa jag kunde göra
då glömmer man julen med alla dess dyrbara minnen
och dess ödsliga vemod.
Kölden sjönk till — 38,6°. En häst låg stenhårdt frusen
på sin plats i ledet; de andra stodo dåsiga med hängande
hufvuden och stora istappar i nosen. Men äfven juldagen
gaf oss godt väder. Jag nästan längtade efter en snöstorm.
För förföljelse hade vi intet att frukta, men om någon
turkestansk karavan nu gick ned till Kisil-unkur, skulle den
finna våra spår i snön och berätta att vi tagit af åt Tibet.
En snöyra skulle sopa igen alla spår.
Emellertid klafsa vi vidare mot öster genom snön.
En källa hade i själfva ögat öppet vatten, där alla djuren
fingo dricka. I en ravin med japtjan-tufvor stannade vi
(5,208 m.). Djuren kastade sig med glupskhet öfver dessa
torra, hårda örter, som också skänkte oss härliga eldar, och
denna kväll hade jag det varmt och godt i tältet. Jag
gläder mig åt tanken, att dagarna nu åter bli längre,
och subtraherar hvarje dagsleds våglängd från det af-
stånd, som skiljer oss från Tong-tso. Eja, vore vi där!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free