Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. På världens tak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
De andra skulle komma tillbaka den 7, var det sagdt,
och vi väntade ända till middag. Där kommo de också,
man såg tydligen deras svarta flock; den gick och gick,
men nalkades icke. Ack, det var blott några svarta ste-
nar, som dansade i luftspeglingen ! En stund senare rap-
porterade dock Suän att några af djuren rymt, och följ-
den blef att vi måste stanna hela dagen vid detta usla
läger.
Hur långsamt skrida icke timmarna en sådan dag!
Jag är som fånge i mitt eget tält. Kölden och blåsten
hindra mig från allt arbete utomhus. Så länge solen
är uppe går det väl an, då ser jag bergen, dessa tysta,
ödsliga, ensamma berg, där aldrig människor vandra, och
jag ser hur sandstoderna dansa hvirflande i vinden. Men
då solen gått ned, börjar den oändligt långa vinterkvällen,
och då hör jag endast stormens tjut därutanför. Tåla-
mod! Det blir väl vår en gång. Hvarje dag som flyr
för oss ett steg längre bort från denna hemska vinter.
Bruna Puppy och valpen hålla mig sällskap, och jag
betraktar dem som ett slags olyckskamrater. De ha sin
matta i ett af tältets hörn och de intaga sina mål på
samma gång som jag. Valpen, som vi kalla lilla Puppy,
roar mig obeskrifligt. Han har börjat att observera värl-
den och lifvet omkring sig. Om de stora hundarna skälla
utanför tälten, vänder han hufvudet utåt och morrar
svagt. Då modern lämnar honom i kylan på mattan,
småskäller han och tycker det är ovänligt. Han traskar
omkring i tältet, ehuru han ännu är så ostadig på be-
nen, att han oupphörligt trillar omkull. För glödfatet
har han redan fått en högst nödvändig respekt och fny-
ser och ruskar på hufvudet, då han råkat komma det
för nära. Ibland händer det att han tappar bort mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
