- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
338

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Fyrtio grader kallt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På morgonen den 28 funnos två hästar döda i betet.
Den ena var en af veteranerna från Leh, som Robert
ridit, och som burit äfven mig till källorna i Satledschs
bädd. Vi hade nu blott 23 djur kvar, och min lilla
hvita ladaki var den sista af veteranerna. Icke hade jag
anat, då han bar mig öfver Tjang-lung-jogma, att han
skulle öfverlefva bortåt hundra femtio kamrater. Hvarje
morgon hängde två långa istappar under hans näsborrar;
han vårdades med särskild ömhet, och jag gömde alltid
en bulle bröd från frukosten åt honom. Jag hade en
särskild kärlek för den hvita hästen och för bruna Puppy.
De hade varit med så länge och slitit ondt i så många
äfventyr.
En förlust af tre djur på en dag för en sådan karavan
som vår var bra mycket. Hur skulle det gå till slut!
Vi hade ju oändliga afstånd framför oss ännu. I tre
timmar stretade vi med döende steg upp mot detta otäcka
pass, som hade en höjd af 5,572 meter. Vi lägrade i lä
vid en klippa och slaktade det sista, uttröttade fåret, och
hade sedan ingen lefvande proviant kvar.
Kölden var nere på — 31,4°, och det första jag
hörde på morgonen den 29 var stormens eviga tjut.
Vi tågade mot SO i fotsdjup, sugande snö. »En af våra
värsta dagar,» står det i min dagbok. Man är likgiltig
för allt, blott man hinner lefvande till lägret. Jag har
en duk virad flera hvarf kring ansiktet, men den för-
vandlas snart till en iskaka, som knakar då jag vänder
på hufvudet. Jag försökte röka en cigarrett, men mun-
stycket frös fast vid läpparna. Två hästar dogo på vägen,
och den enas last öfvertogs af Abdul Kerims ridhäst;
han fick själf hädanefter, liksom de andra, gå till fots.
Med Kutus följde jag i karavanens snöspår. Där hittade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free