- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
344

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Insnöade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344
andra ting, jag dagligen behöfde, förvarades i en liten
handväska från Stockholm; de öfriga kistorna användes
til! bränsle, sedan männen räddat skinnbeklädnaden för
att däraf göra nya skodon. Äfven köks- och proviant-
kistorna brändes, och hela bagaget bars sedan i säckar.
På så sätt blefvo bördorna lättare och bekvämare, om
det också var besvärligare att vända ut och in på säcken,
då man behöfde något som låg i botten.
På eftermiddagen inträffade ett kort afbrott i snö-
fallet. Öfver dalkonturens krithvita rand såg man då i
SO den stora sjön Schemen-tso, med en svartviolett him-
mel öfver, bådande mera snö. Jag inpejlade morgon-
dagens route och det var väl, ty snart började snön
falla oerhördt tätt igen. Det snöade hela kvällen och
hela natten, och man hörde ett susande ljud af snö-
flingor, som drefvos af vinden mot tältduken och tid
efter annan gledo nedåt. På morgonen den 1 februari
lågo hela vallar af snö kring tälten; minimum var blott
— 18,2° och det kändes skönt. Vi lastade våra trötta,
hungriga bärare och drogo långsamt mot SO. Blåsten
låg på från söder, och vi hade yrsnön rakt emot oss.
Ljudlöst och svart skred det döende tåget ned mot
sjön. Alla skägg och mustascher äro krithvita af rim-
frost, det ser ut som om vi alla på en natt blifvit grå-
hårsmän. Abdul Kerim gick i têten med sin staf, men
han stöflar i väg åt galet håll, och jag utnämner en
annan lots. På somliga ställen voro vi nära att drunkna
i snön och handfallna stannade männen i drifvorna utan
att veta hvad de skulle taga sig till. Men så klifva och
klafsa vi vidare en bit och stanna; och så en iiten bit
till. Det var lätt att förstå att de pass, vi under de
sista dagarna forcerat, nu voro stängda af snö. Hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free