Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Den sista veteranens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
groft tåg fastgjordt i gropens botten, som fylles med
vatten, så att det hela efter frysningen blir hårdt som
sten, fågets fria ända bildar ofvanför fiberringen en
snara, som tilldrages, då djuret först söker få upp benet,
och genom den snaran går icke tratten, som följer med.
Ju längre det arma djuret springer ikring, desto fastare
blir snarans snodda grepp.
Fången slaktades, hundarna fingo äta sig mätta på
inälfvorna, och det styckade köttet utgjorde ordentliga
bördor för fyra män. Så drogo vi vidare. I en dal-
mynning i söder syntes en fårfålla och två svarta punkter,
som vi togo för stenar. Bortom en gräsklädd kulle funno
vi en sötvattensgöl, alltför välkommen för att ej inom
kort se lägret uppslås i sin närhet. Det dröjde också icke
länge förrän ladakis sutto kring elden och rostade stycken
af det fina, efterlängtade köttet.
Nu, då vi tydligen hade människor i det omedelbara
grannskapet, ansåg jag tiden inne att utdela förhållnings-
order åt mitt folk. Alla kallades till mitt tält. Jag för-
klarade för dem, att vi endast genom list och försiktighet
skulle lyckas korsa det förbjudna landet och att jag under-
kastat mig de stora uppoffringar, de redan bevittnat, blott
för att få se trakter, där förut aldrig någon sahib varit.
Skulle planen lyckas, måste hvarje man göra sin plikt och
spela sin roll väl. Hvarje gång tibetanerna ställde de
vanliga frågorna: hvadan och hvarthän? skulle de få till
svar, att vi alla utan undantag voro ladakis, i tjänst hos
en köpman vid namn Gulam Razul, som skickat oss till
Tjang-tang för att se efter hur mycket fårull, som hos
nomaderna kunde uppköpas nästa sommar. Abdul Kerim
var vår ledare och chef och hade att afgöra alla våra
angelägenheter. Han fick därför hundra rupees att hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
