- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
354

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Den sista veteranens död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354
Den 11 februari. Vi stiga i dalen. Snömängden till-
tager åter. På ett ställe syntes färska fotspår af trenne
män. För att få lä mot blåsten lägrade vi bakom en
klippudde, men först måste man öfver dalfårans isband,
där en stig helt nyligen blifvit sandad. Det var tydligt
att vi när som helst kunde stöta på folk, kanske just
under marschen mellan två läger. Därför iklädde jag
mig den nya ladakidräkten, med gördel kring lifvet. För-
klädnaden var därmed färdig. Den hvita turbanen skulle
alltid hallas till hands, om vi mötte tibetaner. Tjapanen
såg dock misstänkt ren ut, men Gulam åtog sig att solka
ned den med fett och sot. Min mjuka skinnväst offrades
och skars sönder till sulor. Alltifrån detta läger hade
Lobsang och Kutus order att hvarje afton gifva mig en
lektion i tibetanska, och jag samlade alla nya ord i en
ordbok, som efter hand växte till betydande omfång.
Så fördrefvos ett par timmar hvarje dag nu sedan all
lektyr gått åt. Jag öfvade mig särskildt i de svar jag
skulle gifva, om jag, Hadji Baba, utsattes för ett kors-
förhör.
Den 12 skredo vi upp genom drifvorna i dalen, där
de små nätta, eleganta goa-antiloperna syntes på ett par.
ställen. Lägerplatsen var så mager, att alla djuren rymde
på natten tillbaka till förra lägret. Dagen gick därför
förlorad och väntan blir hopplöst lång. I min gråa tjapan
sticker jag alltför mycket af mot de andra trashankarna,
men så ofta jag har tillfälle därtill, klatschar jag sot och
smörja på den och skär hål i den här och hvar. Ut-
sättes den länge för ett sådant behandlingssätt, skall den
väl till slut bli lika sjaskig som de andras. Nu öfvar jag
mig också i att försumma tvättningen af ansikte och hän-
der, men lyckas icke att bli lika smutsig som mina tjä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free