- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
356

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Den sista veteranens död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356
följde min häst och stannade, då han stannade för hvart
tjugonde steg.
Andtligen togo vi de sista stegen upp på det flacka
passet, hvars höjd nådde den kolossala siffran af 5,655
meter. Här väntade vi länge nog. Den stora svarta
mulan stiger upp öfver den snöhvita passlinjen, en till,
en tredje, nio lastdjur gingo förbi, de voro alltså räddade
och min gråa Tikse var den tionde. Abdul Kerim rappor-
terade att fyra djur voro förbi af trötthet. Jag befallde
att de skulle ledas steg för steg, om det så också dröjde
till natten, och han gick ned till dem igen. En stund senare
syntes Tubges och Abdullah knogande på ett par bördor.
Ett af de fyra djuren var sålunda redan tillspillogifvet.
Åt VNV, det håll hvarifrån vi kommit, var utsikten
praktfull, ett haf af vilda, röda jättevågor, skummande i
tygellöst raseri — snön som krönte deras kammar och i
strimmor deras sidor. Skiffer, porfyr, röd och grå granit
hade vi haft att göra med de senaste dagarna. Trakten
är absolut steril; vi måste försöka att uppnå det första
gräset i den nedgående dalen, men den är full af snö
och tåget skrider långsamt och tungt genom drifvorna.
Jag går liksom de andra till fots; hvarje man bär en
börda för att hjälpa djuren; man talar icke, man trampar
och balanserar i den stig som valts af ledaren. Dalen
kryper ihop till en hålväg och där den första jakmossan
växte, kastade vi våra bördor. Ett sorgligt läger i den
trånga dystra dalen! De sista djuren stodo bundna och
skulle utfodras med pulvriserad jakgödsel och mossa,
blandad med mjöl och ris.
1 mörkret kommo de andra, ledande en mula; tre
djur hade passet alltså tagit, och ett af dem var min
lilla hvita ladaki. Han hade arbetat sig upp på passets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free