Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Trettio dagars storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
sång mellan dem och stormen, och jag njuter däraf,
ty den förjagar tanken på ensamhetens långa timmar
och uppväcker ljusare drömmar och förhoppningar och
längtan efter våren, varmare vindar, upptäckter och äfven-
tyr i Tibet. Dagligen undrar jag hur denna färd skall
sluta, och hvarje dag för mig ett steg närmare svaret.
Den 22 februari lämnade vi den lilla sötvattenssjön
till vänster, under det att den egentliga Lemtjung-tso
utbredde sin endast delvis frusna yta till höger. I dess
midt var vattnet alldeles öppet och mörkgrönt och piska-
des till gäss i stormen. Åt OSO såg landet gynnsamt
Lemtjung-tso åt väster.
ut, en öppen slätt, där inga hinder reste sig i vår väg.
Ett stycke framför oss syntes två betande djur — månne
jakar eller vildåsnor? Gulam, som gick i förväg, hade
hand om kikaren, och rapporterade att det var hästar.
Alltså åter nomader helt nära! Vi spanade åt alla håll,
men inga tält syntes. Kanske hästarna voro vilselupna?
Blyga voro de dock icke, tvärtom, de blefvo lifvade
då de fingo se oss komma dragande, sprungo rakt emot
karavanen och hälsade hvarje häst och mula särskildt.
Sedan denna artighet var gjord, följde de oss hela vägen,
gnäggande och skuttande. De voro tre år gamla föl,
som aldrig burit sadel eller bördor, feta, frodiga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
