Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Genom Bongbas bergstrakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
som på vintern plägade uppehålla sig midt i provinsen
Bongba för att sälja te åt nomaderna. Vi kunde räkna ut
att om vi råkade i grannskapet af hans läger, skulle detta
bli vår nästa kritiska punkt.
Numera brukade Lobsang och ett par väderbitna lada-
kis sofva ute, emedan de tyckte det var för varmt i tältet!
Den förre bar en omgång underkläder och för öfrigt
blott en dräkt af tunt ylletyg. I den kostymen hade han
gått allt från Druguk och sofvit i 40° köld med blott ett
par säckar öfver sig; ty sin päls hade han redan i början
af resan sålt åt en af kamraterna. Endast en tibetan kan
öfverlefva något sådant.
Den 23 mars stretade vi upp mot Tjaklam-la, som vi
också hört kallas Amtjen-la. En brant stig leder dit upp
och det gick förtviflat långsamt i backarna. Fåren och
de båda jakarna gingo snart om oss. Från de sista tälten
syntes hela vägen upp till passet och jag måste därför’
gå till fots och hade väl kolat af till följd af hjärtklapp-
ning och andtäppa, om inte Lobsang gått bakom och
skjutit på. Två mulor, som under de sista dagarna fört
ett tynande lif, lämnades lefvande, då nomaderna natur-
ligtvis skulle taga hand om dem. En svart häst var också
på upphällningen och den nyköpta fick öfvertaga hans
börda. Min gråa häst var icke heller mycket värd. Tjak-
lam-la med sina 5,285 meter var alltså en svår stötesten för
oss och icke blef man glad heller af den utsikt, som upp-
rullade sig i söder, en labyrint af berg, där man dock
tydligen kunde märka att alla kedjor lågo utdragna i öster
och väster. Från passet bar det brant ned till älfven
Sangtjen-tju, som flyter mot väster och vid hvars strand
vi lägrade. Nu hade Takkar börjat att finna sig i sitt
öde. Väl förargade det honom att jämt ligga bunden vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
