Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Tsongpun Taschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
»Hadji Baba, en af mina tjänare,» svarade Abdul
Kerim utan att ändra en min.
Vi vände oss icke om, då vi gingo mot udden, och
voro glada, när vi ändtligen doldes af ett utsprång. Där-
ifrån klättrade vi upp i en skrefva, hvarifrån vi hade utkik
öfver hela nejden. Här kvarlågo vi med andan i halsen
en dryg timme, under det att Tsongpun Taschi väntade
på den där bortsprungna hästen, som inte alls hade sprungit
bort, ty alla våra djur stodo redan bundna utanför våra
tält. Men hans tålamod måtte ha brustit. Sedan Gaffar
gått till fattigtältet för att försöka få tillbaka svarta hästen,
men fått till svar att det icke gick för sig, då han redan
blifvit utfodrad med korn och mådde förträffligt, syntes
Tsongpun Taschi själf knoga i väg ditåt, ledsagad af
Gaffar. Han ändrade dock åsikt, ty kommen halfvägs,
vände han om igen, och efter en stund sågo vi honom gå
till den förnäma själasörjarens tält, som befann sig på
kanske tre hundra meters afstånd nedåt dalen. Han var
åtföljd af en af våra män, som hjälpte honom bära de
säckar, i hvilka gårdagens förvärf förvarats.
Vi lågo kvar i vårt gömställe af starkt vittrad grön
skiffer full af kvartsitådror, bakom hvilka vi kunde speja
utan att ses. Och där låtsades vi söka efter den förlorade
hästen. Men nu var karavanen färdig och satte sig i
marsch nedåt dalen förbi abbotens tält. Tsongpun Taschis
ärende hade varit att taga farväl af prelaten, som just i
dag skulle bryta upp till den för alla världens kartor ab-
solut okända Mendong-gumpa, och hans jakar stodo fär-
diga vid sina tjudringar, omgifna af en skara tjänare.
Abdul Kerim var klok nog att icke skicka bud efter oss,
utan helt och hallet lata oss sköta oss själfva. Det gjorde
vi också när vi fått nog af den gröna skiffern — vi kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
