Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. I stigmännens förlofvade land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 21 april. Just då tälten togos ned passerade våra
grannar med sina två hundra får. Jag vände dem ryggen,
sysselsatt med att lasta en mula. Sedan gick jag med våra
får, ty vi hade flera tält högre upp, och först då dalen åter
låg obebodd kunde jag rida. På vänster hand öppna sig
flera bidalar, och i deras fond ser man här och hvar en
del af hufvudkedjans kam. Hur landet ser ut norr om
denna, därom veta vi absolut intet; men att den icke kan
vara vattendelaren mellan platålandet och hafvet, är tyd-
ligt och förrådes af Kantjung-tjus tvärdal.
Sedan vi ett par gånger korsat älfven på porösa is-
broar, lägrade vi nära en stor fårfålla, där torr gödsel fanns
i mängd. De sista nomaderna hade sagt att vi som i mor-
gon skulle nå ett stort tält, tillhörigt en inflytelserik gubbe
vid namn Kamba Tsenam, som ägde tusen jakar och fem
tusen får. Han skulle tydligen bli vår nästa kritiska punkt,
och klarade vi blott honom, skulle landet sedan ligga täm-
ligen öppet till Raga-tasam. Det känns skönt när vi som
i dag åter vunnit en och en tredjedels mil utan att antastas,
men hur skall det gå i morgon — det är den stående fråga,
vi göra oss hvarje kväll! Visst har det sina fördelar att
gå på bakvågar, där man undviker observation, men om
någon slipad gova eller guvernör får höra talas om oss,
måste han ovillkorligen draga misstankar öfver våra be-
synnerliga vägar och anställa en pinsam undersökning.
Nu ha saltkaravanerna, som vi passerade, redan framkommit
till Saka-dsong; väl äro vi öster om denna plats, men
vi resa så långsamt, att vi aldrig kunna undkomma ett upp-
båd. Vår spänning stegras allt mer för hvarje dag. Jag
är trött och led vid denna själfförvållade fångenskap och
längtar efter dess slut. Hvad skola vi göra sedan ? Därom
vet jag intet. Vi ha framträngt så långt, att vi icke kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
