Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. I stigmännens förlofvade land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Hästmannen för oss upp på en sekundär tröskel, vid
hvars östra fot en djupt inskuren dal löper fram ; den kom-
mer från N 10° O och är öfra delen af den dal, vi följde
förra året och som utmynnade vid Basang, där jag för sista
gången sett Muhamed Isa bland de lefvandes antal. Här
hade hästmannen sitt tält, och för att slippa grannskap
under natten, fortsatte vi, sedan främlingen angifvit vår
väg. I en liten dalmynning på vägen upp mot Kintjen-
la hade vi lägret CCCXC, där vi öfverföllos af en van-
sinnigt tät och ihärdig snöyra.
Vägvisaren, som så lyckligt uppenbarat sig i rätta ögon-
blicket, hade talat om för de våra, att han var Kamba
Tsenams bror och en stor jakdödare. Förra året hade
han i Saka-dsong sett en europé, hvars karavanförare,
en stor, stark karl injagat respekt hvar han visade sig.
Men plötsligt hade han dött i Saka, och hans kamrater hade
gräft ett aflångt hål i marken, där de stoppat ned honom.
Han tyckte, att det var underligt att ladakis af samma tro
som tibetanerna kunde resa i sällskap med och tjäna de
hatade européerna.
För framtiden beslöto vi att skärpa våra försiktighets-
mått. Två eller tre ladakis skulle alltid bära mörka glas-
ögon, så att jag icke alltför mycket stack af med mina
mot de andra. Så fort vi kunde köpa ylletyg, skulle alla
man få nya kläder, så att jag i mina trasor såg ut som den
fattigaste och ringaste i vårt följe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
