Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Den 24 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
»Därför att jag älskar ert land och ert vänliga folk
till den grad, att jag icke kan lefva utan dem.»
»Hm; det är mycket snällt af er att säga så, men vore
det icke bättre, om ni i stället ville älska ert eget land litet
mera? Så länge vi icke göra några resor i ert land, be-
höfver ni icke resa i vårt; vi stanna hemma hos oss; stanna
ni hos er, det är det bästa ni kan göra.»
»Så länge jag kan sitta i en sadel, skall jag komma
tillbaka. Ni kan lugnt hälsa Devaschung att höga veder-
börande ha att motse nya besök.»
De skrattade fryntligt och tittade på hvarandra, som om
de menat: vill han komma tillbaka, så gärna för oss.
Och mina ladakis skrattade och voro högeligen förvånade
öfver att vår sista frihetsdag fått ett så fredligt och skämt-
samt slut. Tibetanerna voro hela tiden ytterst artiga, höf-
liga och mjuka och yttrade icke ett enda hårdt eller vresigt
ord öfver det besvär, jag nu åter förorsakat dem. Och
då den gamla ullhistorien, som Abdul Kerim för en
stund sedan försökt att kugga i dem, kom på tal, skrattade
de hjärtligt och tyckte att det var bra påhittadt. De äro
själfva så vana vid att ljuga, att det imponerar på dem,
då någon annan lyckas att föra dem bakom ljuset. De
funno det högst underbart att vi kunnat korsa hela landet
utan att bli upptäckta. De trodde att jag förfogade öfver
några hemliga krafter, som de icke kände till, men som
gjorde att de måste handskas varsamt med mig.
Nu skref den unge ämbetsmannen, som hette Rintje
Dortje, men kallades Rindor — en sammandragning af
båda namnen — ett utförligt bref till guvernören af Saka,
sägande att jag var samme Hedin sahib, som varit här förra
året, att vi utan hårda ord i all vänskap kommit öfverens
om att följas åt till Semoku, att jag icke ville resa till
29. — Transhimalaya. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
