- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
478

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Kamba Tsenam, »alla röfvares fader»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

478
för den klumpige Abdullah en obeskriflig dans, och då
han böjer sig så starkt, att han förlorar balansen och
tumlar baklänges i utkanten af elden, finner de tacksamma
åskådarnas förtjusning inga gränser, de kikna af skratt,
de hoppa rundt och uppgifva vilda tjut, men dansmästaren
skakar bränderna från rocken och lomar af till sitt hörn.
Man kunde se att tibetanerna njöto, kanske de aldrig i sitt
lif haft en så rolig afton. Dortje Tsuän sade något i den
vägen Ngavang grymtade sitt fryntliga skratt, och Oang
Gjä njöt som ett barn åt detta ovanliga skådespel. Själf
försjönk jag en stund i drömmar och tänkte på den
oväntade och underbara kurs, hvari ödet låtit mitt lif
välja sin bana. Genom rökmolnen tyckte jag mig se
hela mitt gamla Asien framför mig och de gångna årens
äfventyr bakom mig. För minnets blick dansade en karne-
val af gamla lägerscener med eldar, som slocknat likt
stjärnskott i natten, glada sånger, som förklingat mellan
andra berg, och det bortdöende ljudet af strängaspel
och flöjter. Och det förvånade mig, att jag aldrig kunde
få nog däraf och att jag icke tröttnat på lägereldarnas
sken.
Blåsten ökar, snön faller oerhördt tät och fräser i
elden och flingorna belysas underifrån. Med hvitt i hå-
ret och på axlarna skymta tibetanerna som dimfigurer,
och bakom dem rufvar den svarta nattens mörker, som
blott tid efter annan genomtränges af en ponys gnägg-
ning eller en gårdvars skall. Den sista bränslesäcken
tömmes öfver flämtande lågor, förbrinner och falnar, blott
glöden är kvar, pyrande i den outtröttligt fallande snön.
Då resa sig mina tacksamma gäster i midnattens timme,
utdela drickspengar bland de uppträdande, taga farväl
och försvinna som vålnader i mörkret för att uppsöka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free