- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Senare delen /
566

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Simla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

566
min egen ungdom och det rikaste kapitlet i min lefnads
saga.
Den 28 augusti lägrade vi i byn Poo, och här hade
jag två oförgätliga dagar i Herrnhut-missionärernas gäst-
fria hus. Herrarna Marx och Schnabel och deras älskvärda
familjer öfverhopade mig med godhet, och nu bestormades
jag med tusen nyheter från den yttre världen — det var
som att lyssna till bränningen vid hafvets ändtligen upp-
nådda kust. I mer än två år hade jag icke sett en europé,
och själf såg jag ut som en tibetansk stråtröfvare. Men
missionärerna riggade upp mig i en omgång europeiska
sommarkläder och satte en indisk hjälm på mitt hufvud.
Några dagar senare nådde vi Kanam-gumpa, där Alex-
ander Csoma Körösi för 80 år sedan som en munk
studerade lamaistisk vishet och som ingen annan gjorde
västerlandets lärde bekanta med den hemlighetsfulla re-
ligionens mysterier. Hur tyst och stilla var icke vårt lif
där uppe på Tjang-tangs vidder! Nu fyllas svindlande
daldjup af forsande floders brus och mellan lodräta klip-
por klingar ekot af vattenmassornas dån. Hur kal och
njugg var icke den tibetanska jorden; nu lyssna vi dag-
ligen till ljumma vindars sus i djupa, dunkla barrskogar,
beskuggande Himalayas branter.
Allt lägre bär det, allt varmare blir luften. Min trogna
vän, den stora, lurfviga Takkar, betraktar mig med frå-
gande blickar. »Han älskar ej sommarens blomstrande
krans, ej ängarnas brokiga bälten.» Han minns det fria
lifvet på öppna vidder, han saknar striderna med öde-
markens vargar, och han drömmer om de eviga snöstorm-
arnas land. En dag sågo vi honom dricka ur en källa, hvars
flöde korsade stigen, och sedan lägga sig i skogens svala
skugga. Han hade gjort det många gånger förr, men nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 23:25:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/2/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free