Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Simla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
I Kotgar bevistade jag aftonsången i missionärernas
kyrka. Hur underligt att åter höra orgelns försonings-
fulla och veka toner och att som en ovärdig kristen pilgrim
i ett kristet tempel med tacksamhet minnas de gångna
årens ensamhet.
Och följande dag var jag för sista gången tillsammans
med de mina på vägen, ty nära. Narkanda möttes jag af
en rikshaw, skickad af öfverste Dunlop Smith. Jag öfver-
gaf dem för att utan uppehåll skynda vidare, under det att
de i vanlig tågordning följde efter. Hur härligt att åter
luta sig mot ryggstödet i det lilla tvåhjuliga åkdonet och
i susande fart rulla bort under deodarernas skuggrika hvalf.
Den 15 september var min stora dag. Jag hade hvilat
i Fagus bungalow, och denna lägerplats, där jag var all-
deles ensam, hade numret CCCCXCIX. Simla skulle
alltså bli lägret n:r D. Det kändes helt underligt att
stå på gränsen mellan ödemarken och den mest förfinade
civilisation. Vid den präktiga körvägens bröstvärn satt
en herre i sin rikshaw — det var min vän m : r Edw. Buck,
Reuters korrespondent. Nu börjas det, tänkte jag. Och
så bar det vidare, den sista dagsleden. Den härliga, för-
näma staden synes pa sina kullars branter i fjärran, och
de hvita husen lysa fram mellan träden. En fager ungmö
fångar oss i sin kodak, men morgontimmen är tidig, och
utan vidare äfventyr na vi en räddande herrekipering, ty
oaktadt dräkten från Poo måste jag undergå en grundlig
renovering, innan jag kunde visa mig innanför portarna till
Viceregal Lodge.
Hvilken öfverväldigande kontrast mot det ensliga lif,
jag föi t i två långa år. Redan den 16 september gick
en »state-ball» af stapeln, och åter hörde jag det knastrande
surret i gårdens sand, då otaliga rikshaws förde gästerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
