Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Jumba-matsens nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IL
Jumba-matsens nomader.
Den nattliga kölden sjönk blott till — 6,2° och dock
hade en tunn ishinna spänt sin glasklara skifva öfver den
grunda sjön. Vi voro icke de enda gäster som rastade
på dess strand. En karavan från Gjanima hade tidigt
kommit tågande i tre afdelningar och en medlem af
sällskapet nalkades försiktigt vårt läger för att utröna
hvad vi voro för slags folk. Rabsang tog hand om
mannen och frågade om han hade något ätbart att
sälja. Jo bevars, litet smör och ris kunde han undvara.
Han skulle strax gå att hämta varorna. Men knappt
hade han hunnit tala några ord med de sina, förrän
de skyndsamt lastade sina får och jakar och försvunno
uppåt dalen i norr, på väg till Qertse. Kanske togo de
oss för stigmän?
Vi fälla våra tält, vi lasta våra djur, jag sitter upp
i sadeln och vidare går färden genom detta hopplöst
ödsliga land. På strandslätten gå vildåsnorna i hjordar.
De äro skygga. Vid Tso-mavang kan man komma dem
hur nära som helst. Ingen kastar en kula efter en kjang
i gudabergets åsyn och djuren veta att den heliga sjö-
stranden är fridlyst mark. Men här, där inga helgedomar
finnas, förstår vildåsnan att vargen icke är hennes enda
fiende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
