Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Klostret Taschi-gang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
»Sahib,» svarade Rabsang för sig själf och sina
kamrater, »vi ha så många gånger varit förargade, när
tibetanerna stängt vägen för er, att vi bara gått och
längtat efter ett tillfälle att få ge dem en ordentlig
afbasning.»
»Hvarför skulle det fattiga folket i Taschi-gang få
lida för de andras synder? Här har man icke stängt
några vägar för oss och icke gjort oss något ondt.
Ånej, jag känner er. Inne i Tibet vågade ni inte morska
er, men här, vid Ladaks gräns och i en liten usel by,
som inte kan få hjälp från några grannar, här törs ni.»
»Sahib,» stammade Rabsang, »det var vårt sista till-
fälle och hufvudsaken var att de voro tibetaner.»
»Ni äro fega stackare, det är allt. Ge er i väg.»
Och så lomade hjältarna af till sin lägereld, där
de ännu i sena natten sutto och skröto med sina be-
drifter. Ingen försummade att tala om för de andra
hur många tibetaner han hade gifvit ett nyp — och
hvar.
Vare sig bataljen gjort ett djupt intryck på mun-
karna eller andra krafter kommit dem att mjukna upp,
alltnog, jag fick bud följande morgon att jag vore väl-
kommen till klostret, utan ladakimän; dock borde jag
skynda mig så att jag kunde se in i tempelsalen medan
solen ännu belyste fasaden, ty blott ifrån tröskeln skulle
jag få möta gudarnas blickar.
Jag trädde in på den heliga gården. På stentrappan
och i vestibulen med de svarta draperierna stodo alla
munkarna som en skyddsvakt. Jag bad dem maka sig
åt sidan så mycket att jag kunde se de andekonungar
och enkla målningar af tempelstäder, som prydde väg-
garna alfresko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
