Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. I Ladak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Dagen därpå, den 24 november, redo vi bort från
Tjuschuls gårdar och de frusna kanaler, som under en
varmare årstid bevattna byns kornbesådda fält. Äfven
åt detta håll äro talrika manekistor byggda utmed vägen,
där de stå som små förstenade järnvägståg. Vägen
bär uppåt mot nordväst och till höger reser sig det
mäktiga snöfjället. Under dess fot trippar en karavan
af fem hundra får lastade med korn och på väg till
Rudok. Några af dem äro rödmålade och se ut som
blodiga offerlamm. Främst tågar en gumse med blicken
oafvändt fästad i stigen; likgiltig och halfsofvande, men
skickligt balanserande sina kornpåsar, följer hela hjorden
hans ledning. Herdarna, som komma sist i tåget, kunna
lita på att de arbetande djuren icke vika af från stigen
till Rudok.
Själfva knoga vi upp till passet Kongta-la, som reser
sin grusiga sadel 5,061 meter öfver hafvet. Kring dess
koniska kummel och dess offerhög af korn, stänger,
vimplar och trasor uppstämde mina män skallande
glädjetjut.
Genom klippor af svart porfyrit bryter dalen Ar
sin hålväg från sydväst, än fylld af block, än skänkande
utrymme åt ängar på stränderna af en slingrande, botten-
frusen bäck. I bergen nordöst om passet härskar den
gråa graniten. Från Kongta-la är fallet mot nordväst
omärkligt långsamt. Vi hade passerat sex tält och ett
par betande fårhjordar, innan vi lägrade vid Lung-kong-
mas klippudde.
Dagen hade varit mulen och gråkall, men i solned-
gången klarnade himlen i väster och granitbergets väl-
diga massa lyste som rödaste guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
