- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
105

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Klostret Selipuk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105
meter vatten i sekunden, men framträdde ändå som en
skaplig flod, tack vare bredden och djupet. Vid vänstra
stranden flöt vattnet klart och rent, vid den högra
grumligt och ljust som om mjölk hade blifvit uthälld
däri. Sannolikt hade vildgäss eller måsar varit och bökat
vid någon punkt strax ofvanför lägret. I solnedgången
sutto också hundratals måsar på en slambank och fun-
derade, och de lyste på afstånd som krithvita pärlband.
Fjärran från alla jordens haf och mera upphöjdt
öfver världshafvet än något annat land på jorden, är det
inre Tibet en fjällöken, torr och steril. Man längtar
alltid till vatten och lägrar gärna vid stränderna af
blånande sjöar eller brusande floder. Ett sådant läger
hade vi nu. I norr utbredde den stora sjön sin marin-
blåa yta och på ett stegs afstånd från mitt tält strömmade
en flod. Men Sumdang-tsangpo brusade icke och hade
inga minnen från sin födelsebygd i Transhimalaya att
berätta för de skarpt begränsade, gräsbevuxna stränderna,
som föga märkbart höjde sig öfver vattenytan.
Framför ingången till mitt tält är en filt utspänd
öfver tvenne vertikala stänger, stadigt stagade i marken.
Så kan jag sitta med korslagda ben, som på en skuggig
veranda, och låta ritstiftet eller skrifpennan löpa. När
det är för mörkt att arbeta och för tidigt att tända ljus,
sitter jag ändå kvar och röker min pipa och ser hur
nattens härolder jaga den flyende dagen bort öfver de
västra fjällen. Jag längtar hem. På två år har jag icke
sett en europé. Ensamheten är härlig, men slutligen
får man nog däraf och längtar efter människor af sin
egen ras. När det sista ljuset förbleknat och mörkret
råder, har jag ännu tre timmar kvar innan natten kommer
och gör slut på min längtan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free