- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
119

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Klostret Selipuk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119
ståten. Det var en dråplig syn ! Där kom hans högvör-
dighet med långsamma högtidliga steg, nedböjdt hufvud
och fingrarna löpande öfver rosenkransens kulor. Han
var icke ensam, han tågade i procession. Vid hans sida
gick en annan lama, därpå två yngre munkar och sist
ett par noviser. Qenom denna blandning af enkelhet och
pompöst allvar gjorde processionen ett obeskrifligt
komiskt intryck. Kyrkans tjänare väckte dock berättigadt
uppseende bland denna världens barn och i alla tält-
öppningar stodo nyfikna tibetaner och tittade.
Biskopen bevärdigade oss icke med en blick. Han
skred långsamt förbi oss och styrde kurs på det tält,
som beboddes af Namgjal Dortje, en förnäm lama från
Tjoktju, hörande till Sonam Ngurbus följe. Kyrkan först,
sedan de världsliga herrarna!
Det dröjde dock icke länge förrän ett nytt bud
förkunnade att priorn, ensam, var på väg till Sonam
Ngurbus tält. Då gingo vi ut igen, och höfdingens bröder
och några andra herrar sällade sig till vår grupp. Alla
hälsade Djamtse Singe med största vördnad, bugade
djupt eller kastade sig framstupa på marken. Han förde
sin hand välsignande från hjässa till hjässa och åt mig
räckte han båda sina händer.
Nu krusades och fjäskades länge och väl om hvem
som skulle sitta i högbänk, midt emot ingången. Alla
visste att hedersplatsen tillkom prelaten, men värden
hade ett fasligt besvär att få honom dit. Slutligen
lyckades det och Sonam Ngurbu och jag togo plats vid
hans sidor och hade det låga bordet emellan oss. Man
kände igen det kinesiska ceremonielet, hvilket dock icke
alls passar för tibetanernas naturliga och grofhuggna
kynne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free