Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Klostret Selipuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
och däröfver sin förgyllda träskopa till hatt utgjorde
hela byltet en obetalbar inkarnation af lamaistisk kult.
Artigt tog han farväl af priorn och mig och af bar
det öfver kullarna.
Djamtse Singe stod tyst kvar så länge ännu en
skymt syntes af den bortridande gästen och hans båda
följeslagare. När de försvunnit förändrades hans sätt
som af ett trollslag. Han bief en annan människa.
Skämtsamt leende bjöd han mig åter upp på »simkang»
och där slog han gäcken lös. Jag förstod honom. Han
kände sig befriad från all kontroll och allt spioneri.
Nu var han ensam herre på täppan och gjorde hvad
han ville. De andra munkarna kommo upp och alla
hade lika trefligt.
Inträdde så min vän »govan», byhöfdingen, åtföljd
af några andra tibetaner. De skänkte mig ett stycke
bröstsocker och en kopparskål mjölk, och därpå lade
de sig framstupa med pannan i det stampade jordgolfvet
och buro sig åt som om jag varit en buddabild. Jag
undrade hvad som stod på och fick snart lösningen
på gåtan. Det var en lång historia. Klostrets får hade
just kommit från en trakt i norr, där en fin och efter-
sökt porslinslera förekommer. De voro lastade därmed
och skulle nu till marknaden i Qjanima, där leran skulle
säljas för två rupier per fårlast. Alla klostrets tjänare
behöfdes därför till driften och de måste återtaga sitt
löfte att skicka mitt bref till Gartok.
Jag spelade då förgrymmad : »Har ni inte själfva
berättat att sextio tält lyda under klostret! Sade ni
inte nyss att nomaderna bära vatten och bränsle till
munkarnas behof och vakta deras hjordar på betena!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
