Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Klostret Selipuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
»Lhakangs» portal vetter som alltid åt öster. Kloster-
komplexet är omgifvet af talrika mane-kistor och en
mur, bildande en förgård och på samma gång en fålla
åt de arbetande fåren. Där står också den heliga kloster-
hunden bunden i kedja och ger skall bara man visar sig
i närheten.
I skymningen tog jag farväl af de vänliga munkarna.
Vid nattens inbrott framträngde till mitt tält ljudet af en
larmande musik. Nu voro trummorna i gång, ackom-
panjerade af flöjter och ringklockor. Det var brinnande
gudstjänst i Buddas sal.
Larmet tystnade och Djamtse Singe kom ensam
gående genom mörkret. Han ropade och bad att vi
skulle hålla våra hundar så att han oantastad kunde
nå mitt tält.
»Var icke misslynt, sahib,» sade han, »att jag först
nu kommer på besök. Jag vågade icke göra det så länge
Sonam Ngurbu var här.»
»Gör ingenting alls. Ni är välkommen när som
helst. Sitt ner och drick te med mig.»
»När återvänder ni till oss, sahib ?»
»Kanske om ett par år,» svarade jag, som om den
saken redan vore i det närmaste planerad.
»Vill ni vara god att då medtaga ett par gåfvor åt
mig, först och främst en revolver och vidare någon
salfva som framkallar skäggväxt. Jag ämnar anlägga
mustascher.»
»Hvad i all världen skall ni, som är munk, med
mustascher?»
»Jo, jag var i Lhasa, när engelsmännen för fyra år
sedan trängde in i Potala. En af främlingarna försäkrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
