- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
138

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. I Lavar-tsangpos flodområde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138
kikaren. Den nalkades och förstorades. Af luftspeg-
lingen tycktes den sväfva en hårsmån öfver jorden.
»Mannen i den gula kappan är Abdul Kerim !» ropade
Kutus. »Sedik och Gaffar äro med,» genmälde Gulam.
»Den fjärde är tibetan,» försäkrade Lobsang.
En stund senare hade alla våra gåtor blifvit lösta
och vår oro nått sitt slut.1 Framtiden hägrade i ljusa
färger. Insydda i små säckar hade Abdul Kerim våra
återstående 2,684 rupier i behåll, och vår affärsställning
var lysande. Vi skulle inte behöfva neka oss något på
vägen till Simla, och Pedang-männen, som följt oss i
brydsamma tider, skulle få en kunglig vedergällning.
Ännu fattades fyra af våra män; de hade lastjakar
och rörde sig därför långsammare, men voro nu inne
på rätt spår. Karavanen var i alla fall väsentligt för-
stärkt då vi den 1 juli, efter nära fem graders köld på
natten, drogo vidare öfver stäppen. Efter en stund upp-
hörde gräsbältet och i stället utbredde sig en ytterst
flack grus- och sandkägla till bergens fot. I dess slutt-
ning kvarstod en hel serie af gamla strandvallar. Man
såg tydligt och vackert hur troget de följde formerna
af alla kullar och utsprång, hur afstånden mellan dem
förstorades i sakta fallande terräng och hur de samman-
drogos till knippen i branta sluttningar. Den högsta
strandvallen kunde vara sju meter hög öfver sin om-
gifning och på det öfversta tydliga strandmärket, en
pir eller udde (4,874 meter), befunno vi oss 126 meter
öfver Nganglaring-tsos yta.
Så långt hade sjön sträckt sig en gång i tiden,
under ett skede då nederbörden var ymnigare än nu.
Hela slätten vid Selipuk stod då under vatten och
1 Jämför band II, sid. 534.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free