Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. För sista gången öfver Transhimalaya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
och den vägvisare, som alltid måste gå vid min sida,
förklarade att haglet icke gjorde någon nytta alls, en-
dast regn förmådde friska upp gräsrötterna. Längre i
sydväst var betet bättre, sade han, och om en vecka
skulle Taktjes samhälle flytta dit, ty så länge fanns ännu
bete vid Surnge-tju.
Terrängen stiger icke alls. Vi äro helt nära Surnge-la,
ett första klassens vattendelande pass i Transhimalaya.
Och dock ligger landet så godt som jämnt framför oss.
På ömse sidor resa sig berg, men vi vandra som i en
öppen dal mellan dem.
»Här är Surnge-la,» försäkrade min följeslagare.
»Omöjligt! Marken är ju alldeles jämn; detta är
icke ett pass.»
»Jo, detta är hvad vi kalla Surnge-la,» vidhåller han.
Ett besynnerligt pass! Icke den minsta rännil för-
rådde ett fall åt något håll. Marken var fullkomligt
plan. Efter några minuter nådde vi dock en liten fåra
som pekade mot sydväst. Då först var saken klar, kok-
termometern trädde i verksamhet och angaf en höjd af
5,276 meter. Passets många rösen äro vilseledande, ty
de äro uppförda en bra bit väster om den högsta
punkten.
Snart blir plastiken tydligare; vi rida ned genom
en sakta fallande dal, Surnge-lungpa, hvars flöde hör
till Satledschs flodområde. Vi hade sålunda korsat Trans-
himalaya för åttonde gången, och passet, Surnge-la,
hade varit vida bekvämare än något af de andra. Man
kunde knappt kalla det ett pass; det var blott en flack
och nivellerad ansvällning i en mycket låg del af sy-
stemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
