Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Transhimalaya i forntid och medeltid. — De katolska missionärerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
och det tredje, »det bästa bland berg», tjänar till tron
åt Indra, regnets och åskans gud, som, sedan han dundrat
öfver jorden, spänner regnbågens skimrande bro öfver
himmelens fäste. Denna tredje bergskedja är Kajlas,
Sivas paradis, gudarnas hem, som bortom heliga sjöar
och bortom Indus’, Satledschs, Brahmaputras, Ganges’
och Jumnas heliga källor reser sin solbelysta hjässa
öfver ett land, som i sublimt majestät och storslagen
ödslighet söker sin like på jorden.
Den mytiska diktningen befolkar Kajlas med en värld
af underbara gestalter. Öfver dem hvälfver sig Sivas
himmel, och att samlas till dem efter döden är en åtrådd
lycka — en öfvertygelse som också delas af tibetanerna.
I »Molnbudet» sjunger Kalidasa om de heliga alp-
svanornas luftiga färd till Kajlas och dess grannar, hvilka
lysa som hvita lotusblommor öfver jordens länder, ett
återsken af Sivas leende och Mahadevas ljus. Kajlas,
kristallen, är de gudomliga flodernas ursprung och där
dyrkas spåret efter Ramas fot.
Så prydde de gamla arierna, hinduernas förfäder,
denna värld af oupphinnliga berg i en skrud af sagor
och sånger och gjorde den till skådeplats för den episka
och mytiska diktningens hjältedåd och underbara hän-
delser. Ur det indiska sagodunklet framtränger sent om-
sider ett knappt hörbart eko från Himalaya till väster-
landet, fortplantadt genom hörsägner, berättade af föni-
kiska och persiska krämare och vandringsmän. Herodo-
tos förtäljer om de guldgräfvande myrorna norrut i dim-
mornas hem, en saga som hade sina rötter hos de gamla
inderna. Han säger att de underliga myrorna voro
mindre än hundar, men större än räfvar. Nearkos be-
rättar att han själf sett skinn af de guldgräfvande djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
