Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Transhimalaya i forntid och medeltid. — De katolska missionärerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
han och berättar: »De ha en mycket förvånansvärd,
eller snarare förskräcklig sedvänja, ty då någons fader
är på vippen att ge upp andan, samlas alla hans an-
förvanter och äta upp honom, hvilket såsom sannings-
enligt berättades för mig.»
Under sin berömda resa åren 1253 till 1255, lika-
ledes till storkanens hof, erfor den präktige franciskaner-
munken Vilhelm Rubruquis att bortom tanguterna bodde
tebeterna, »ett folk, som har för vana att äta sina döda
föräldrar, emedan man, af idel fromhet, icke vill gifva
sina föräldrar någon annan grafplats än sina egna in-
älfvor. Emellertid ha de uppgifvit denna vana, emedan
de betraktades med afsky af alla folk. Dock göra de
ännu vackra skålar af sina föräldrars skallar, så att de,
medan de dricka ur dessa (skålar) skola tänka på (sina
föräldrar) midt i sin munterhet. Detta berättades af en
som hade sett det. Dessa människor ha mycket guld
i sitt land, så att då någon behöfver guld, gräfver han
tills han finner det, och han tar endast så mycket han
behöfver och stoppar resten tillbaka i marken ; ty om
han lade det i en skattkammare eller kista, så tror han
att Gud skulle beröfva honom det (guld) som finnes
i marken. Jag såg många missbildade individer bland
detta folk.»1
Under sin tjuguåriga vistelse (1275—1295) vid Kub-
lai Kans hof hörde medeltidens mest berömda resande,
Marco Polo, ett och annat från Tibet och förtäljer därom :
1 Rockhill, som utgifvit och kommenterat den bästa upplagan af Rubruquis’
reseberättelse, betviflar att medeltidens tibetaner voro kannibaler. Däremot
finnes det ännu i dag knappast ett tempel i Tibet, där icke människans
hufvudskål användes både till dryckeskärl och religiösa trummor. En sådan
trumma är afbildad å sid. 393, del ii af »Asien, tusen mil på okända
vägar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
