Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vår väntan i Toktjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV.
Vår väntan i Toktjen.
Man må älska det kalla Tibet aldrig så varmt, så
längtar man ändå, efter två långa år på dess storm-
piskade höjder, tillbaka till Indiens eviga sommar. Jag
hade redan öfverskridit gränsen för den tidsrymd man
tål att oafbrutet tillbringa i den starkt förtunnade luften
och gladde mig i Toktjen åt tanken att blott ett enda
högt pass, Schipki, reste sig på den väg, som småningom
skulle föra mig in i skuggan från Himalayas cedrar och
Indiens palmer och mangoträd.
Så tänkte jag i min oskuld. Vägen genom Satledschs
dal kände jag blott från de kartor i liten skala jag
hade med mig och från de kortfattade skildringar som
lämnats af Ryder och Rawling. Deras expedition hade
startat från Gartok och därför också haft att korsa
Ladak-kedjan i ett obehagligt pass, innan den nådde
Schipki. Jag däremot skulle följa Satledsch alltifrån
den heliga sjön och Langak-tso. Engelsmännen hade
fullbordat sitt tåg midt i vintern och ändå icke mött
några egentliga svårigheter. Jag hade högsommaren
framför mig och borde därför kunna klara mig ändå
lättare än de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
