Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vår väntan i Toktjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
tyngre än vanligt då de icke längre hade hjälp af jakar.
Öfver ängar och grusiga backar led tåget undan på
Samo-tsangpos vänstra strand. Vi drogo förbi den flod-
krök, där lägret n:r 211 var uppslaget för ett år sedan.
Nu vidgar sig dalen och vi återse den stora heliga sjön.
Där skymtar också Kajlas’ topp, det heliga Kang-rin-
potje. Lobsang och Kuntjuk falla framstupa med pannan
i marken, hälsande dess gudar.
Strax nedanför dalmynningen slogs läger på högra
flodstranden. Dagen var glad och ljus, solskenet glitt-
rade i Manasarovars blåa yta och, okunnigt om sin egen
skönhet, utbredde sig omkring oss ett af jordens mest
sublima och berömda landskap. Vi njöto af en känsla
af frihet och hemväg. Men hvarför aftecknade sig icke
i dalens mynning den mörka ryttarskaran? Hvarför kom-
mo de icke igen, alla dessa höfdingar af Toktjen, Pangri,
Hor och Purang, som nyss försäkrat att vi under inga
villkor finge draga utmed stranden af den heliga sjön?
Vi voro tretton man högt och illa beväpnade. Tibe-
tanerna förakta männen från Ladak. Jag var ensam
europé, men klädd i tibetansk dräkt. De hade kunnat
tvinga oss till hvad som helst. I nattmörkret hade de
kunnat bortföra våra djur och därmed klafbinda oss. Och
om intet annat hjälpt, hade traktens nomader kunnat upp-
bådas beväpnade med svärd och muskedunder. Men
icke en hand rördes då vi rakt för deras ögon bröto
fångenskapens bojor. Var det min lyckliga stjärna, eller
ett återsken som följde mig från Taschi Lamas helge-
domar? Kanske tibetanerna helt enkelt betraktade mig
som ett enfant terrible, lönlöst att bevaka. Gång på
gång hade jag blifvit utvisad och ändå korsat landet i
. alla riktningar och dykt upp i trakter där man minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
