- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
334

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I öfre Satledschs dal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334
Klippväggarna stupa tvärbrant ned, och af själfva floden
synes intet, men dess brus ekar doft och tungt som
en äska mellan bergen. Transhimalaya skall snart skym-
mas af Ladak-kedjans höjder, men ännu skulle vi sett
några af dess kammar, om de icke varit insvepta i
ogenomträngliga regnmolm. Bakom oss lysa Tirtapuris
gröna ängar, men framåt vår väg är allting grått i grått.
Sedd i stark förkortning från passets puckel förefaller
det vilda berglandets yta tämligen jämnstruken, och
man häpnar vid anblicken af Satledsch-dalen och alla
dess stora tributärer, som skurit sig tvärbrant eller lod-
rätt ned genom den fasta jordskorpan för att bilda en
labyrint af grafvar och korridorer, nära besläktade med
Colorados canons. Man tycker sig stå på gränsen mellan
två olika landskapsformer. Det är slut med de horisontala
linjerna, de flacka vågorna och vecken i jordens yta.
Nu börja de vertikala linjerna att göra sig gällande,
den storslagna, vilda skulptur, som med hänsynslös
energi arbetar på djupet. På platålandets sockel stå
bergskedjorna som vittrande ruiner, och det lösgjorda
materialet bidrager att fylla sänkorna och nivellera ytan.
Men här, i det underbara land vi nu beträda, föras vitt-
ringsprodukterna bort af ständigt sköljande floder.
Sakta och försiktigt skrider karavanen utmed bran-
terna. Vi äro än ett, än två hundra meter öfver flodens
yta; vi stiga, vi sjunka, vi böja af åt vänster, åt höger
och bland grus och smärre block taga vi oss fram öfver
små tidsödande raviner. Ibland rida vi utmed randen
af ett bråddjup, där ett felsteg skulle föra ned till
bottnen af en afgrund.
Framför mig rider Samtang Rangdol Lama på sin
svarta jak, själf insvept i sin röda munktoga och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free