- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
391

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Mangnang-gumpa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

391
den skrefva som skurit sig in i terrassen närmast ofvanför
byn. Det vänliga klostret försvinner därför strax ur
vår åsyn, då vi böja af mot norr och förlora oss i en
ravin, så brant, att bördorna oupphörligt glida af djuren
under den ansträngda klättringen. Karlarna skjuta på
bakifrån. De skrika och hvissla. Där har en af våra
hästar stannat med bördan hängande under buken. Ett
långt uppehåll följer. Efter ett par minuter är en annan
börda på vippen att åka af. Bottnen i denna sannskyldiga
stupränna, som blott är två meter bred, består af fin
gul lera. Hålvägen fylles därför af stoftmoln efter djurens
tramp och man är nära att storkna. På ömse sidor
resa sig kolonner och block af rullsten och sand, lod-
räta eller hotfullt öfverhängande, tjugu eller trettio meter
höga. Nu går det väl an. Men efter ihållande regn
måtte denna väg vara läcker. Då löper man fara att
få stenar och block i hufvudet, då är den sega, plastiska
leran hal som såpa, där hvarken folk eller fä får fot-
fäste och där den, som faller, med en hisklig fart åker
utför som i den härligaste rutschbana.
Knappt äro vi uppe på höjderna förrän denna, jor-
dens mest nyckfulla väg lockar oss ned igen i en ravin,
som själf utmynnar i en medelstor dal. En liten bäck
porlar i dess fåra. Det blåser ej. Ett återsken från
Indiens sol ligger öfver detta ödsliga, sönderskurna land.
Hästar och mulor skynda fram till bäcken för att dricka.
Karlarna taga händerna fulla med vatten att ösa öfver
hjässa och ansikte.
Efter den härliga svalkan stiga vi mot en ny bulle,
men blott för att åter gå ned till nästa dal, äfven den
genomfluten af källvatten, som framlockar smala strim-
mor af gräs. Ruiner efter gamla hus, en rad af »tjorten»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free