- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
394

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Mangnang-gumpa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

394
som märkvärdigt nog är byggdt på jämna dalbottnen,
icke på höjderna där ofvanför såsom eljes är vanligt.
Klockan är elfva, vi ha dagen för oss. Hvad bryr det
oss att åskan dånar i Himalaya och att tunga moln rulla
ihop sina blåsvarta våder öfver de södra bergen! En
första dufning drabbar oss väl, men vi ha blott några
steg kvar till klostrets förgård. Och då vi just äro
under tak, brakar hällregnet löst och sköljer öfver jorden
så länge dagen är.
Byn Mangnang räknar tre eller fyra enkla kojor,
kringgärdade af murar, omgifna af kornfält, större och
saftigare än vi förut sett. Om fem veckor skulle skäran
gå genom säden och skörden var räddad för i år,
äfven om regnet toge slut. För tio dagar sedan hade
floden varit starkt ansvälld och kunde icke öfvervadas
utan fara. Till hennes källtrakt på sluttningarna af Gang-
men-gangris evigt snötäckta berg räknade man tre korta
dagsmarscher.
Vi äro på 4,016 meters höjd och ha sjunkit 573
meter under sjön Rakas-tal. Just nu tangera vi träd-
vegetationens höjdgräns och de första härolderna från
Himalayas skogar hälsa oss i form af ett dussin popplar,
bildande en grönskande lund invid byn. Om icke hela
jordytan så långt våra blickar nådde legat i djup och
regndiger skugga, hade jag uppslagit mitt tält under
trädens kronor för att få njuta af den ljusgröna dämpade
dager som silar genom lefvande lof och för att lyssna
till suset som hviskar likt en hemlängtan genom kvistar
och blad. Färdemannen från Indien tar här farväl af
den sista lunden och återser icke ett träd förrän i Ladse-
dsong och Je-schung långt bort i öster, samt i Tjuschul
och Tanksi om han reser västerut. Men styrde han sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free