- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
398

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Mangnang-gumpa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

398
vördigt upphängda i snören, en anordning som jag
förut icke sett. De fyra skyddskonungarna, som med
ett gemensamt namn kallas Oaltjen Dirgi äro med kraft
och elegans framställda på väggfälten.
I timtal satt jag och målade med mina vattenfärger
i Mangnang-lhakang, där tystnaden sväfvade på orörliga
vingar öfver gudarnas skara. Dämpade färger, dröm-
mande ögon, mildt leende läppar, basuner och trummor,
som kunna föra oljud, men nu tiga, en spindel som
lojt äntrar i sin tråd mot taket, allt verkar söfvande
på sinnet. Därute höres endast suset af regnets jämna
fall. Lobsang, som länge samtalat med en lama, har
domnat af och sofver oskuldens sömn, lutad mot en
kolonn och bredbent sittande på en divan, som egent-
ligen är afsedd för mässan. Han drömmer om den för-
skräckliga vinter i Tjang-tang, som ligger bakom oss,
eller om den indiska sommar vi nalkas med hvarje
dag som går. Hans djupa andetag markera stillheten.
Jag tror mig innesluten i en grafkammare och väntar
blott att andhämtningen skall upphöra och jag själf
somna in. Hvarför träda inga spöken fram ur tempel-
salens mörka vrår och hvarför stiga icke väggmålningar-
nas gudomligheter ut ur sina fält att tråda besvärjelse-
dansen framför altaret? Du evige Budda, outgrundlig
på din tron i lotusblommans kalk, hvarför talar du icke
vishetens ord i denna helgedom som är uppförd till din
ära !
Mina ögon fara från gudarnas aureoler till penseln
och papperet. Jag ser mig omkring. Lobsang håller
på att tappa hufvudet och stormsofver, med öppen mun.
Men laman han talade med sitter upprätt på korslagda
ben och leker tyst med rosenkransens kulor. Jag börjar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free