Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Vägen till Totling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIV.
Vägen till Tolling.
Strax nedanför klosterbyn slingrar vägen uppför
tre skarpt utpräglade erosionsterrasser, alla utmärkande
forna lägen af biflodens dal. Där uppe på höjderna
svänger vägen mot norr och nordost, det är ju hopplöst,
när Simla är beläget i väster. Men vägen är beroende
af landets vilda plastik och söker sig fram där terrängen
icke reser oöfverstigliga hinder för dess fortkomst.
Plötsligt stannar vår lilla trupp vid randen af en
oerhördt djupt inskuren canondal, som själf är en af
högerarmarna i ett helt system af gigantiska erosions-
fåror. Från randen går dess fall lodrätt och brådbrant
ned mot ett svindlande daldjup flera hundra meter
under oss. Blicken bestryker hela denna mur i för-
kortning och man får ett utmärkt begrepp af dess olika
skikt i växlande mäktighet, än lodräta där materialet är
hårdt, än tvärbranta där det är lösare, och där nere i
djupet ser man hur den sista gruskäglan öfvergår i den
trånga dalfårans botten. Det öfversta lagret, på hvars
krön vi stå, utgöres af en fem meter mäktig bädd af
rödbrunt rullstensgrus. Öfver dess plana yta sopa alla
himmelens vindar obehindradt, men dess sidor äro lod-
räta. Från en lämplig punkt skymtar man till och med
26. — Transhimalaya. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
