Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Genom de högra biflodernas labyrinter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
som såpa. Djuren slingra och glida däröfver eller klafsa
som- i det värsta gyttjebad. I bottnen af dalens aflopps-
bädd stod vanligen en gröt liknande nyblandadt imurbruk,
där djuren löpte fara att drunkna då vi skulle öfver.
Canontypen råder alltjämt. Vi vandra mellan lodräta eller
tvärbranta väggar af gult äoliskt stoft; väldiga fristående
block, torn och kolonner påminna åter, liksom förr så
många gånger, om gator och gränder i en förtrollad och
sofvande stad. Från sidorna utmynna otaliga raviner af
alla storlekar och deras fåror sprida sig likt ekrarna
i kvadranten af ett hjul. Somliga af dessa förargliga
rännor äro meterdjupa och fotsbreda. Vore leran blott
torr skulle den lätteligen bära djurens tyngd, men den
är uppmjukad af regnet och ger vika, och den ena
hästen eller mulan efter den andra står på näsan i de
försåtliga fallgrafvarna. Då tågets ledare gjort sin kuller-
bytta, försöka de efterföljande på ett annat ställe.
Steril, ödslig och tyst som en öken är denna dal-
gång. Stigningen är långsam. Men då vi nå de högre
regionerna, förändrar landskapet utseende. En och annan
buske, en förnöjsam planta, något gräs har här och hvar
funnit en fristad vid foten af ett stup. De lösa af-
lagringai som en gång fyllde hela Satledsch-bäckenet
aftaga småningom i tjocklek, och fasta fjället, fyllitisk
skiffer, träder allt oftare i dagen vid uddar och hörn.
Vid en sista krök framträda i fonden kullar och hvälfda
höjder, som likt holmar eller halföar dyka upp ur ler-
fyllningens öken. Innan vi nå denna mark som icke
berörts af de äoliska aflagringarna, göra vi halt vid
en liten källas öga, där gräset icke räcker att mätta våra
tio djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
