- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
502

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Ned till Satledsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

502
fläktar hviskade i pilarnas kronor och kommo korn-
fälten att gå i vågor, skrikande gröna under gråa berg-
hällar; bönevimplarna fladdrade lojt på sina stänger,
halfnakna små täcka och trefliga barn lekte på kojornas
tak och deras klingande skratt gaf eko bland bergen.
Tid efter annan genljuder byrackornas skall, och oför-
änderligt sjunger floden sin längtansfulla sång om den
oändligt långa vägen till hafvet.
Från Dungmar-la till Jer hade vi under loppet af
ett par timmar sjunkit 1,080 meter. Hur skönt att andas
denna täta, varma luft! Termometern visar klockan ett
21,5° mot 6,7° för tjugufyra timmar sedan. Och nattens
minimum stannar på 8,9°. Väl längta de hvita från Indiens
sommarkvalm till svalkan i Simla eller någon annan
»hill station» på Himalayas södra sluttning. Men härligare
är ändå att från Tibets kalla, tunna luft komma ned till
värmen i djupa dalar. Det kännes som konvalescensen
efter en sjukdom, som hvilan efter ett kräfvande arbete,
som ljusa drömmar på blomsterängar i ljumma sommar-
dagar vid kusten af ett haf. Själfva natten är härlig;
man behöfver icke tynga sin lekamen med kvafva pälsar
och filtar, man ligger länge vaken blott för att njuta
af att andas, ty andningen medför icke längre en fysisk
ansträngning. Sömnen är ljuflig, uppvaknandet ett väl-
behag. Och äfven om man sofver färre timmar än
där uppe, har man större utbyte af den nattliga hvilan.
Spänningen stiger efter hand som höjderna sjunka.
Det är slut med Tibets gränslösa vidder och fjärran
utsikter, vi äro i ett land, där horisonten sväfvar som
en taggig ring öfver våra hjässor. Då jag på mor-
gonen sitter upp i sadeln på min hvita häst, vet jag
att en rad af öfverraskningar väntar mig. Så var också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free