Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Öfver Tibets gräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
på vänster hand lämnas den af kopporna hemsökta byn
Tovaling.
Här kom löparen, som fått i uppdrag att föra bud-
skap till Poo, susande förbi oss. Det var så dags, när
vi blott hade en liten bit kvar till öfvergången. Ngurup
Dortje tog själf hand om budkaflen och försvann hastigt
framåt vägen.
Vi följa hans spår. Ett jordras, som tagit vägen
med sig, uppehåller oss en god timme. Med vår enda
spade måste en ny stig gräfvas ut i branten, hvarpå
djuren försiktigt leddes förbi för att icke störta i floden,
och bagaget blef buret af männen. Åter stiger vägen
uppåt och löper på yttersta randen af en sluttning,
som tvärt öfvergår i lodrätt eller öfverhängande fall.
I själfva kanten ha gräs och buskar funnit fotfäste.
Den som faller här, kör på hufvudet i floden. Högra
stranden har samma formation, floden går genom en
jätteränna, mera djup än bred, och framåt och bakåt
i krökarna se vi dess tvärsnitt som dunkla klipportar.
Det är varmt här nere. Tät och tung ligger den
instängda luften öfver floden. Vi stanna och dricka
ur källor och rännilar som spruta fram ur bergens
famn. Ingen bris når oss.
Slutligen tvingas vi af en brant bergvägg att gå
ända ned till vattenbrynet, där vi se flodens vällande
vågor från sidan. Och så bär det åter uppför en liten
backe till krönet af den hemska klippudde, som sväfvar
öfver flodens djupa graf och där inte skymten af en
bro finnes. Och ändå ligger Poo på andra sidan och vi
måste öfver!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
