Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Mellan himmel och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
Nu taga vi de branta backarna upp till Poo och
göra vårt inträde i trånga, liflösa gränder just då skym-
ningen faller på. Blott ett par grupper af nyfikna kvinnor
och ensliga vandrare synas då vi gå öfver det lilla torget,
där byborna samlas om vinteraftnarna att fördrifva tiden
med dans, sång och strängaspel. Ändtligen äro vi framme
vid missionärernas gårdar, en liten treflig och väl hållen
by för sig. Ett alldeles nybyggdt hus i en trädgård blef
min bostad under hvilans dagar.
Sedan den 14 augusti 1906 hade jag icke sett en
europé. Nu skref jag den 28 augusti 1908. I två år hade
jag endast umgåtts med asiater och gladde mig att återse
män och kvinnor af germanisk ras. Och värdigare repre-
sentanter för de hvite än dessa kristna apostlar och deras
fruar hade jag icke kunnat möta. De öfverhopade mig
med sin gästfrihet och omhuldade mig som ett barn,
dukade upp det bästa deras hus förmådde, klädde mig
med nya kläder, gåfvo mig böcker och tidningar att läsa
och tröttnade icke att besvara min korseld af frågor:
råder frid på jorden, eller flammar kriget i något land;
hur är det med oron i Indien; har ni hört något nytt
från Sverige? Väl är det ljufligt att ett par år förskonas
från tidningar, telefoner, dumma bref, idiotiska bjud-
ningar och världsvimlets struntprat. I den så kallade
civilisationen lefver man ett konstladt lif, tappar bort
sitt eget jag och plockas dessutom sönder i småbitar
af slöddrets skvaller och infama förtal. Det är skönt
att uppsöka den stora ensamheten, dit inga oljud nå
fram. Men ändå — när isoleringens tid är slut, är det
lustigt att åter kasta sig in i hvirfveln. Man vänjer sig
snart därvid, men minnes icke utan vemod den härliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
