- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
542

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Kanam och Alexander Csoma Körösi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

542
det uppfriskande badets verkan är öfver; de gå med
hängande hufvuden och svettas. Men de stå på sig
tappert.
Värre är det för Takkar, han våndas förskräckligt,
andas kort och hastigt och låter tungan hänga dry-
pande ur gapet. Så fort han ser en skrefva med tät
skugga rastar han. Sedan springer han om oss för
att krypa in i någon ny gömma. I hvarje rännil dricker
han ohejdadt och lägger sig på magen i vattnet. Han
är rädd för värmen och anar oråd, han rufvar på en
hemlig plan. Hvad är det han tänker på? Jo, han
kommer ihåg sin ungdom på Bongbas kala, friska höjder
och huru han, en dag i mars, tvingades att för alltid
lämna sin herre och sitt hemland. Han hade gjort
förtvifladt motstånd och ingen af oss hade fått komma
honom nära. Så hade han tagit sitt öde med lugn
och blifvit oss trogen som guld. Hur ofta hade han
icke räddat mig för spioner genom den ursinniga vakt
han höll utanför mitt tält! Nu tänkte han på allt det
där och tyckte att vi bedragit honom. Totling gick väl
an, Schipki-la var en härlig punkt, som påminde om
Bongba. Där såg han de sista jakarna. Men värmen
i Poo var vidrig, och nu följde vi alltjämt den väldiga
floden ned emot hafvet. Takkar förstod att det skulle
bli varmare ju längre vi kommo, och desto skarpare
och klarare återvände bilderna från Bongba i hans
minne. Det var därpå han tänkte, då han sprang från
skugga till skugga. Han kände hur alla band lossnade
och huru han i verkligheten var en främling ibland
oss; han kände sig som hönan då de af henne ut-
kläckta ankungarna simma ut på sjön och hon inte längre
kan följa dem. Nu kilar han förbi oss till en ny skuggig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0609.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free