Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. En vacker väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXIII.
En vacker väg.
Härlig och sval var morgonen den 2 september
efter nattens 13,3°. Myggen gjorde hvad den kunde
för att störa min sömn, ett moskitonät hade varit skönt
att äga; men hvad mer, jag hade fått mina bett och
var immun!
En larmande musik af trummor, cymbaler och
basuner på Kanams öfre klostertak väckte oss i otta,
och då jag tittade ut, stod en ny skara kulier och
väntade på våra bördor. De ville bryta upp tidigt för
att undgå dagens varmaste timmar. Blott två voro män,
alla de andra kvinnor i grofva kjolar, svarta, bruna eller
gråa västar, som lämnade armar och axlar bara; silfver-
hängen dinglade i deras örsnibbar, mässingsarmband
prydde deras handlofvar, och jag beundrade deras bara
fötter, därför att de kunde vandra bland skarpkantigt
grus på obanade stigar, där våra hästar blefvo ömfotade.
Men deras fotsulor äro garfvade genom flitigt bruk
och lika okänsliga som kamelens trampdynor. Med
Kanambäckens vatten hade våra ädla unga bärarinnor
aldrig kommit i beröring, men de voro ändå glada,
friska och söta. I en handvändning slängde mödrar och
flickor vårt bagage i rep och remmar på ryggen och
försvunno i Kanams skuggiga gränder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
