Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. En vacker väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
Nu äro vi Satledsch helt nära och dånet är bedöfvande;
floden är större än förr och skummar öfverallt i frad-
gande forsar; här vore det döden att fresta en färd
på en flotte.
Två fotgängare i indiska uniformer komma fram
och hälsa. Den ena bär i axelremmen en plåt med
inskriften : His Highness the Raja of Beshahr.
»Hvad behagas?» frågar jag.
»Vi äro sända af Tjinis ‘tesildar’ att tjäna er vid
stationerna och ordna transporterna.»
»Hur kunde han veta att jag kom?»
»Deva Ram i Poo har skickat ilbud.»
Och så bär det uppför igen. Men blott för en
stund. Då vi åter gå ned till floden, bildar vägen en
dubbelögla i form af en 8. Små rännilar kila öfver
vägen i trärör eller rännstenar. Ibland går ett litet flöde
öfver en snårbevuxen klippkant, dess stråle pulvriseras
af blåsten och det är skönt att rida genom det svala
stänket.
Tjutar-kar är en stor bidal med en präktig älf, som
korsas på en bro i två spann, det ena med bröstvärn.
Dalen är inklämd mellan lodräta klippväggar, dess fall
är brant och dess fåra fylld af block. Älfven brottas
därför i vildaste raseri och bildar en rad af skumhvita
kaskader. Här stannar man en stund för att bevittna
vattnets kamp mot hälleberget. I detta buller drunknar
Satledschs brus fullständigt.
Bortom bron följer åter ett stycke härlig barrskog,
så tät att skymning råder under hvalfven. Endast här
och hvar tränger en solstråle igenom och kommer ett
ljust granitblock att lysa som en eld. Vackrast är ändå
nejden där vi icke se annat än lodräta klippväggar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
