- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
577

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Det sista kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid sidan. Tibets religion brinner med slocknande låga
i dessa dalars djup. Här dåna vattenfall och kaskader,
här sjunga älfvar mellan stenar och block, här råder
en annan stämning än kring de tibetanska klostrens
stilla, majestätiska ro och tysta, högtidliga skymning.
Hinduiska krämare lägra under luftiga tält och hafva
uppstaplat sina varor i det fria. Vi äro åter så lågt
nere att skogen icke trifves, men vi se dess mörka
dungar på höjderna till vänster om vår väg.

Men då vi lämna Soldam bär det åter brant uppåt
mot skogsbältets höjder och snart träda vi in under
skuggiga och svala hvalf. Framåtlutade, med fasta och
långsamma steg vandra våra kulier uppför backarna,
ofta hvilande ut med bördorna stödda mot block och
afsatser. Vid Taranda äro vi åter 2,240 meter öfver
hafvet.

På kvällen och natten föll ett ordentligt regn, och
då vi fortsatte följande morgon, var vägen slipprig af
gyttja och det droppade från genomvåta träd. Men
luften är sval och härlig och det doftar trefligt ifrån
skogen. Än bär det sakta utför, än hålla vi oss länge
på en och samma höjd. Tvenne bidalar och ett litet
pass korsas innan vi nå Sarahans härbärge.

Här öfverraskades jag af ett bref på engelska från
radjan af Beschahr, Schumschir Sing, som i artiga
ordalag frågade om han fick aflägga ett besök. Jo, jag tackar!
En radja som ber om audiens! »Ers höghet är hjärtligt
välkommen,» skref jag tillbaka. Och hans höghet kom,
men icke med lätta, elastiska steg som en bergens furste.
Han var en urgammal, hoptorkad liten gubbe, som af
ålder och skröplighet inte kunde stå på benen, mycket
mindre gå, utan bars af turbanklädda tjänare på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free