- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
581

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Det sista kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bönecylindern, hvars 187,000 »mane» just svängdes af en
troende. Och han berättade att detta var det sista
klostret på vägen från Tibet. Farväl då, munkar, med
ert eviga »om mane padme hum»!

Följande morgon infunno sig alla dignitärerna till
afskedsvisit, nu förstärkta med postmästaren, skolans
rektor och en tjock pundit, som hette Narayan Dutt.
Sedan alla som tjänat oss fått rundliga drickspengar,
ville jag också betala trakteringen och fåret från i går.
Rupierna räknades upp på bordet, men de ädle herrarna
svarade frikostigt och gentilt att kalaset var en
statsangelägenhet, en välkomstgåfva i hans höghet radjans
af Beschahr namn och att någon ersättning alltså icke
kunde komma i fråga. Då tackade jag för den stora
gästfriheten, bad om min hälsning till radjan och satt
upp på den stora svarta häst jag hyrt och som nu
skulle bära mig vidare mot Simla, i stället för min
trogna hvita vän från Kamba Tsenams tält.

De goda herrarna och männen af Beschahr följde
mig i procession då jag drog bort från Rampur. Ett
stycke fram på vägen voro skolgossarna uppställda på
två led och sorlade och fnissade då vi tågade förbi.
»Stå på er, pojkar!» ropade jag åt dem och bad
processionen att för all del inte slita ut sina sulor för
min skull. Glada öfver befrielsen bugade alla och vände
om till byn.

Själf red jag vidare utmed Satledschs strand. Den
majestätiska floden är lugnare och mindre bullersam
än förr. Dalen vidgar sig något, sluttningarna aftaga
i branthet, vägen löper ett eller annat tiotal meter öfver
vattenytan och från bron öfver bifloden Nogri beundra
vi åter smaragdgröna och skummande vattenmassor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free