- Project Runeberg -  Transhimalaya : upptäckter och äfventyr i Tibet / Tredje delen /
584

(1909-1912) [MARC] Author: Sven Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Det sista kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rösten vid nya forsar. Jag hör hennes stämma och jag
ser henne försvinna bortom kullarna för sista gången,
då jag från stranden rider upp mot höjderna kring
Tanadar.

Hur skönt att lämna den kvafva dalen och de
instängda ångorna! Luften blir svalare och friskare ju
högre vi komma, och hvita skyar kasta skuggor öfver
jorden. I fjärran synas åter Kajlas’ toppar och den eviga
snöns boningar.

Flera européer uppehöllo sig nu i Kotgar och
hälsade mig oändligt gästfritt. Bland dem var missionären
Beutel, som ägnat 38 år af sitt lif åt predikarens kall.
I den lilla engelska kyrkan bevistade jag aftonsången
och lyssnade åter till en kristen gudstjänst. Till Kotgars
bungalow framkom karavanen senare än vanligt. En
af hästarna från Tjang-tang, som förgäfves sökt att
öfvervinna Tanadars backar, hade fallit utför en brant och
slagit ihjäl sig på fläcken. Tre offer bland tio djur
kräfde vägen från Toktjen till Simla.

Den 14 september, åtta svenska mil kvar! I en krök
af vägen mötte jag sex löpare med en tom rikshaw.
Ett trefligt ombyte att sitta upp i den lätta, tvåhjuliga
länstolen och susa bort öfver det höga krönet af kupiga
kammar och åsar, hvilka vägen troget följer. Jag tänder
mina cigarretter och gör mina anteckningar och låter
blicken sväfva fritt öfver djupa dalar och oändliga
utsikter. Och jag behöfver icke frukta att mina löpare
skola tröttna. Vid hvarje bungalow väntar en ny
uppsättning och jag kan fortsätta så länge jag behagar.
I Narkanda äro vi högre än vi varit allt sedan Rogi,
eller på 2,680 meters höjd. Vägen till Matiana är
hänförande vacker. I Theog rastar jag och äter middag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 23 21:06:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/transhim/3/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free