Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 192. Richert till Günther 16 maj 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Vid de preliminära överläggningarna i Stockholm hade även
transite-ringsfrågor upptagits, och sedermera hade vid samtal, som tyske
militärattachén i Stockholm haft med den svenske försvarsministern — varom
jag saknar närmare kännedom — diskuterats frågan om transitering av
krigsmateriel från Tyskland till Narvik. Av detta samtal hade framgått,
att svenska regeringen ställt sig på den ståndpunkten, att sådan
transite-ring icke kunde medgivas, och att svårigheter å svensk sida förelåge för
ett accepterande av det tyska önskemålet på denna punkt. Vid de
informella samtal, som förts i Berlin, hade å svensk sida i detta sammanhang
även hänvisats till de känslor av sympati och samhörighet, som besjälade
svenska folket i förhållande till det norska broderfolket.
Å tysk sida kunde man väl förstå dessa synpunkter och känslor. Herr
von Ribbentrop ville emellertid framhålla, att enligt vad de tyska
»kron-juristerna», Gaus och andra, förklarat, det enligt gällande folkrätt ej
vore stridande mot ett lands neutralitet att medgiva transitering av
krigsmateriel från ett krigförande land till ett annat. Han ville alls ej bestrida,
att varje land hade rätt att själv bestämma vilken ståndpunkt inom
folkrättens ram det i förevarande avseende ville intaga, därvid han även
erinrade om den ståndpunkt svenska regeringen intagit till frågan om
transitering av krigsmateriel till Finland. Utrikesministern ville dock ej fästa
avgörande vikt vid denna sidan av saken utan främst framhålla de
realpolitiska faktorer, som spelade in. Norge vore nu i stort sett i tysk hand,
och förhållandena i landet utvecklade sig tillfredsställande. Rikskanslerns
inställning till det norska folket vore välvillig, vilket han visat genom
att befria de norska fångarna; norrmännen hade varit ridderliga
motståndare och betett sig anständigt, man hade för detta folk här endast
sympati, och man vore övertygad om att lugn nu snart skulle råda
överallt i Syd- och Mellersta Norge.
Endast i trakten kring Narvik och den nordligaste delen av Norge vore
situationen en annan. Vad Narvik beträffade förhölle det sig i själva verket
numera så, att där kämpades mellan tyskar å ena sidan, engelska
kolonialtrupper och franska alpjägare å andra sidan. Kampen stode där ej mellan
Tyskland och Norge utan mellan Tyskland och England-Frankrike.
Läget för de tyska trupperna i Narvik vore nu det, att man hade
utmärkta trupper och hade etablerat möjligheter till tillförsel av
förstärkningar luftledes men hade brist på luftvärnsartilleri och tungt
artilleri.
Rikskanslern respekterade Sveriges klara neutralitetspolitik och den
svenska regeringens fasta föresats att åt alla håll hävda Sveriges
neutralitet, som han för Tysklands del tillkännagivit sitt beslut att fullt
respektera. För Sverige vore nu det väsentliga att lugn rådde i Norden. Om Norge
blivit en krigsskådeplats, där allvarliga strider måst föras mellan tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
