Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - I konstens förgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som tomt prat. Hon ser lugn och sann ut, är vänlig men närmar
sig ej heller mig, vilket behagar mig. Jag håller av henne, sin
konst är hon mycket tillgiven och skall vara mera framstående.
Jag har hört Alex. Fr[osterus], Wrighten, Soldan, konstkännare,
berömma henne såsom rask, omsorgsfull och poetisk: förtjänster
nog, eller huru? Kl. % 10 infinner jag mig där alla morgnar och
står sedan oavbrutet framför mitt staffli till kl. 1. — Tiden går så
att jag ej vet vart den flyger, men när jag sen skall bege mig hem
ner för deras trappor och den långa vägen från Gla [Gamla] kyrkan,
så känner jag nog i knäna att jag stått hela f. m., hemkommen
lägger jag mig till middan. För var gång lämnar jag en biljett men
vet ännu ej med huru mycket jag sedan skall lösa den. En gång var
Wrighten och hälsade på oss där, han sade intet om mitt arbete och
i går besvarade jag hans visit för att tigga en ny modell, vilket jag
ock fick. Han förde mig i sin ateljé, visade och förklarade alla de
många tavlor, som där prydde väggarna, och bjöd mig så ofta jag
önskade komma och se hans tavlor, att göra det, han ville ej låta
genera sig! Rosina — så lycklig har jag nu varit! Har ej all denna
lycka flugit mig i händerna? Vad har jag gjort därför? Intet! Och
om motgång hade mött mina första steg, så hade troligen modet
sjunkit och jag blivit overksam! Jag tycker mig utan kamp och
strid för min sak vara alldeles oförtjänt av min stora framgång. —
’Av nåd och icke av gärningar, på det ingen må berömma sig’ — ja,
jag fiihle es — es ist wahr. Estlanders föreläsningar intressera mig
fortfarande».
Vid läsningen av Fanny Churbergs ungdomsbrev kan man
inte undgå att lägga tnärke till ett drag av religiositet, som
ibland framträder i dem, icke såsom något slags dogmer eller
fastslagna åsikter, utan snarast såsom en underström i den
livsuppfattning, som kommer till synes, då hon med sina
vänner talar om de nya förhållanden, vilka hon genom
överflyttningen till Helsingfors blivit försatt i, eller om innehållet
i de nya böcker hon läst. Och besläktad härmed förefaller
mig även hennes uppfattning om konstens värde och höghet,
då hon talar om dess mål och betydelse i livet. Kanske är
detta religiösa inslag i den unga Fanny Churbergs
sinnesriktning även något österbottniskt tidsbetonat — i
Österbotten framträdde ju på 1800-talet starka religiösa
folkrörelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
