Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - I konstens förgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Emma Gyldéns flitiga elev någon gång efter dagens
trägna arbete även blev i tillfälle att vara med i Helsingfors
konstnärskretsar visar följande intressanta brev till Hanna:
»Helsingfors d. 28 Apr. —66.
En rolighet ville jag berätta dig, om jag blott kunde framställa
den så trevlig som den verkligt var, men försökom! I måndags
blev jag av Wrighten bjuden till konstnärsgillets sammanträde å
Kleinehs hotell. Tänk dig så härligt! Gubben kom själv efter mig,
ledde mig in och presenterade mig för Topelius, som med utropet
österbottniska! vänligt tog emot mig. Under hela aftonen visste
den hjärtliga gubben Wright icke huru han skulle ställa det [nog]
trevligt för mig, så att jag riktigt var flat för hans artighet. Och
programmet var ändå så rikt och tillfyllestgörande att ingen ledsnad
kom i fråga. En hel mängd tavlor och kapnografier (sotstycken)
samt tvenne byster och några arkitektoniska ritningar exponerades.
Solosång, piano — violin och violoncell samt studentsång
exekverades. Tvenne föredrag höllos, det ena av arkitekten Decker,
enkelt, lugnt och klart belysande Kathar. Månsdotters Sarkofag,
det andra av Otto Donner — humoristiskt, smått satiriskt, men
varmt och poetiskt med ’stenarna tala’ till uppränning — han
föreslog uppresandet av ’Finlands grundlagar’ av W. Runeberg
på någon publik plats här i H:fors och medels insamlande till
bestridande av omkostnaderna. Dessutom voro där tvenne Österb.
pojkar om 15—16 år fr. Gla. Karleby trakten med sina kantele —
de spelte och sjöngo rätt ofta med klara vackra röster och utan alla
bonddriller — en visa sjöngo de i stämmor och höllo så tillsammans
ätt man aldrig hörde den enas röst skilt från den andras — öppna
friska österbottniska anleten hade de och utgjorde Topelii stolthet
för aftonen och andra Österbottningars med. Insamling för dem
skedde och utföll ganska rikligt. — Hela andan i samkvämet var
trevlig, ehuru det bestod av högst olika och varann för det mesta
obekanta elementer. Varje till gillet hörande herre äger att till detta
sorts möte införa ett fruntimmer (de äro ej medlemmar)... Kl. 12
serverades supén och därefter åtskildes mänskligheten.»
D. 20 rnaj 1S66.
»... Tiden flyger», skriver Fanny till vännen Hanna, »och det
för en tid så fjärma står nu för dörren — sommaren med sina
flyttningar, resor och omkastningar — tar ens tid i anspråk. Det är
hast att göra inköp och iordningställa kostymer och kappsäckar,
hast med att fullända påbegynta arbeten och utföra alla skyldighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
